Den eviga cykeln

Kvällen var på väg mot sitt slut.
Jag satt på tunnelbanan mot sömn.
Slussen.
Död telefon.
Han steg på, började prata.
Det var lång tid kvar tills mitt tåg skulle lämna stationen.
23 minuter.
Sällskap.
Vi rökte utanför medborgarplatsen, björns trädgård.
Mycket folk ute, difusa ansikten.
Efter några minuters prat av sluddriga ord och samtal utan mening, samma mobil.
Batteri tänkte jag. Laddare tänkte han.
Vi började gå mot hans lägenhet som inte låg långt ifrån oss.
Skulle aldrig kunna säga adressen. För full.
Gick in genom dörren. Drack flädersaft.
Nakna. Kyssar. Smek. Händer. Kroppar.
Spänning.
Mellan täcken och lakan låg vi.
Två nakna kroppar som aldrig setts förr.
Hals. Rygg. Läppar.
Vi skulle adrig ses igen.
Himelen.
Vaknade morgonen därpå.
Sprang hem från okänd plats på söder.
Luktade någon annan. Ingen annan. Helt okänd.
Natten var över.